torsdag 19 oktober 2017

Tidig julskyltning 1934 och 2017

Julskyltning anno 1934.
För några år sedan kändes det som att det skyltades för julen något tidigare varje år. Nu är det mer som att det är i oktober som det officiella startskottet  går för denna årshögtid. Och eftersom det är oktober nu så samsas både jul- och halloween i butikerna. Visserligen ska jag erkänna att jag redan köpt en te-julkalender, men i övrigt tycker jag nog att det kan börja första advent. Inte för att jag är så jätteförtjust i högtiden, mer för att den inte ska vara uttjatad när den väl kommer.

För ett tag sedan hittade jag en försvarstext för marknadsföring av julen. I Kooperativa Förbundets (KF) personalblad Vår tidning (nummer 11, 1934) finns nämligen en förespråkare för tidig julskyltning. Ivar Nilsson lyfter fram fördelarna med att exponera julvaror i god tid.

"Min uppfattning är den, att tidiga julskyltningar äro att föredraga. Dessa bidraga till, att allmänheten gör sina julinköp i god tid. Allmänheten har också bättre tid att intressera sig för skyltning i november eller i början av december. Vi böra i god tid 'tala om' vad butiken har att bjuda på för julen."

Vad herr Nilsson skulle säga om julskyltning i oktober kan vi bara gissa. Möjligen skulle han vara försiktigt positiv med tanke på hans goda erfarenheter av produktframhävningen av nysilver. En spännande observation är att författaren - som riktar sig mot anställda inom Kooperationen - talar om "kunderna" och om "allmänheten". I det material jag tidigare sett från denna tid (och egentligen fram till 70-talet), när det handlar om konsumtion och mat, är det oftast husmodern som hamnar i centrum.
Begagnat julpynt söker nya ägare anno 2017.

söndag 15 oktober 2017

Gratisprylar och reklam


I samband med ett event för några månader sedan fick jag en märklig reklampryl i gummimaterial som därefter hamnade i en hög och blev bortglömd. Som så ofta med reklam- och gratisprylar är de mer till besvär än till användning. Jag vet inte ens vad det är tänkt att jag ska använda den här saken till. På framsidan finns en ficka som är stor nog att få plats med ett betal- eller busskort. Baksidan har klister vilket indikerar att prylen ska sättas fast någonstans. En annan deltagare gissade på att det är tänkt att man ska sätta den i mobilfodralet. Eftersom ingen instruktion medföljde kan man anta att det är en pryl som ska vara "självklar" att använda.

Egentligen försöker jag undvika gratis-prylar från företag (om det inte är pennor och skrivblock). Men nu kom den i en "goodybag" och då ställer en sig sällan och sorterar bort allt en inte vill ha. I påsen låg det även något jag identifierade som ett mini-skohorn, en plastfemma till kundvagnen och en buff med reklamtryck på. Inget som jag har användning eller behov för. Jag förstår att företag och verksamheter behöver hitta sätt att bli ihågkomna genom att plantera sig i folks omedvetna när profilprylarna används. Men varför spendera pengar på billiga saker de flesta (?) ändå bara kommer att slänga bort? Varför inte patroner till pennor istället för en helt ny i plast?

Apropå reklamprylar så är det intressant vilken särskillnad det finns på dem. Det finns ju dels de här profilprylarna få skulle vilja betala pengar för. Dels finns det dyra märkesplagg och väskor med stora logos på som är jätteattraktiva att köpa...

onsdag 11 oktober 2017

När utbudet varken matchar behov eller efterfrågan

Stickad pizza-slice någon?
Idag var jag inne i en av de här butikerna som egentligen inte fyller någon särskild funktion mer än att erbjuda roliga prylar för inredning, kök och presenter. För att vara "roliga" eller "trendiga" behöver så klart utbudet ändras regelbundet. I en del av affären fanns således prylar som inte längre ansågs vara "roliga". I denna avdelning fann jag det ni ser på bilden. Ska jag vara ärlig tog det en stund innan jag ens förstod vad det skulle föreställa. Min första gissning var sadelvärmare till cykeln men de är alldeles för små frö detta. Det är...

Trumvirvel!

En stickad pizza-slice med tillhörande nyckelband.

Konstpaus.

Låt det sjunka in: En stickad. Pizza-slice. Med nyckelband. 

Har ni ofta känt ett behov av att äga en sådan? Om ni läser min blogg regelbundet gissar jag att ni inte har det. Jag kan inte ens komma på ett vettigt användningsområde. Antagligen har inte särskilt stor andel av de svenska konsumenterna efterfrågat en sådan pryl heller för priset är kraftigt reducerat från 39 kronor till 2 kronor. Priset har alltså sänkts med 95 %. Två kronor. Inte mycket vinst på den varan, om den ens säljs.

Ibland undrar jag var den här världen är på väg. Människor flyr krig och naturkatastrofer. Det är bostadsbrist och många behöver ett stabilt jobb för att komma in i samhället. Och så sitter någon på något designkontor och tänker ut att stickade pizza-bitar nog är vad folket (eller åtminstone den del med disponibel inkomst som har möjlighet att konsumera) vill ha. Samtidigt ger mig detta lite hopp. För det tycks i alla fall inte finnas efterfrågan på den produkten. Hade det här varit årets försäljningssuccé så hade jag antagligen blivit än mer deprimerad.

söndag 8 oktober 2017

Miljöavgifter och cykelslangsbyte

Jag skulle slänga ett kvitto från en punkteringslagning och råkade se posten "miljöavgift". Det ringa beloppet på 20 kronor fick mig att fundera. 

Naturvårdsverkets hemsida går det att läsa följande:

"Miljöskatter och miljöavgifter tas ut för att styra resursanvändningen i önskvärd riktning. Tanken är att kostnaden för till exempel en miljöskada ska synas i priset och därmed påverka de val som konsumenter och producenter gör. Då har skatten eller avgiften en direkt styreffekt

De flesta miljöavgifter och - skatter kan kopplas energi- och trafikområden. I detta fall måste det handla om slangbytet. Jag förmodar att slangar inte är gjorda av det mest miljövänligaste materialet, så kanske ska avgiften uppmuntra mig till att börja laga slangen istället för att göra ett byte vid varje punktering? 

Det jag inte riktigt får kläm på är till vad eller vem avgiften går. Medan skatterna går till staten ska miljöavgiften ge "medel som är öronmärkta för viss användning och i någon form ska återföras till dem som har betalt" (Naturvårdsverket 2005:8). Eventuellt kanske det ska kompensera för den kostnad företaget betalar i vikt för brännbart avfall?

Jag undrar om alla cykelreparatörer tar ut miljöavgift eller ifall den oftast bakas in i totalpriset. Mamma skickade härom dagen en bild på en cykelaffär i hennes hemstad som endast tar ut 99 kronor för punkteringsfix och dessutom gör arbetet på en halvtimme. Antagligen blir det inte många slantar till företaget efter ha räknat bort slang och arbetskraft. På kvitto-stället ovan kostar det tre gånger så mycket och tar oftast ett dygn (om en inte går in och bråkar för att det blivit punktering inom någon dag, då har de fixat den på fem minuter).

fredag 6 oktober 2017

Äntligen ... har jag läst en Nobelpristagarförfattare

Svenska akademin måste ha gjort ett misstag. De har valt att tilldela Nobelpriset i litteratur till en författare (Kazou Ishiguro) som jag A) hört talas om, B) faktiskt läst en bok av, C) och dessutom läst boken innan kungörelsen. Jag läste för något år sedan The remains of the day och gillade den.

Innebär det här vuxenpoäng till mig? Eller håller Nobelpriset på att populariseras?

Nåväl - grattis Ishiguro och trevlig helg på er alla!

tisdag 3 oktober 2017

Hälsans stig och hälsotrappor

Hälsans sig.
Nu är jag inne på det här temat med svenska institutioner igen. Alltså ett fenomen som känns väldigt typiskt för Sverige ur ett kulturellt, socialt eller politiskt perspektiv. Denna gång är det Hälsans stig som väckt mina associationstankegångar.

Kanske är stigen promenadens motsvarighet till cyklistens Sverigeleden. Det vill säga, dess skyltar tycks finnas överallt. Skillnaden är att stigen har en viss slinga inom ett avgränsat område. Men är de specialdesignade för att vara extra hälsosamma med lagom antal höjdmeter, distans och trevliga omgivningar? Eller är det en befintlig stig som på grund av dess excellens och bidrag till befolkningens hälsa erhållit denna titel? Eller handlar det snarare om "branding", att det är ett varumärke? Går folk på dessa stigar just för att de är "hälso"-utmärkta, finns det en folkrörelse bakom? Och eftersom att stigen skrivs med stort S på skyltarna, handlar det egentligen om en hälsosam person som heter Stig?

Frågorna hopade sig och krävde en djupgående undersökning. Skyltarna hänvisade till Riksförbundet HjärtLungs hemsida där det går att fördjupa sig om fenomenet Hälsans Stig genom bland annat en informativ video. Det finns alltså över 125 olika Hälsans Stig. Alla går "runt", vilket skapar trygghet för den gående. Avstånden varierar mellan drygt 3 till 12 kilometer i vackra omgivningar och det kan vara bra att förbereda sig genom att ta med lite vatten och frukt. Hälsans Stig verkar vara något "man börjar med", antingen själv eller med andra. Kanske går det att jämföra det här med att gå flera stigar som att springa flera olika lopp, att en samlar på sträckorna. Det går även att anlägga sin egen hälsostig (men du måste följa vissa riktlinjer eftersom det är varumärkesskyddat) samt ha den på en app. Och blir en trött så går det att slå sig ner på en bänk och bättra på läppstiftet (de gör det i filmen).
Hälsotrappan på ett hotell i centrala Stockholm.
Hälsans stig har dessutom en kusin: Hälsostrappan. Första gången jag stötte på denna måste ha varit på ett sommarjobb 2003. Om jag minns rätt så fanns det stora klistermärken på trappstegen i trapphuset som personalen använde. Generellt verkar Hälsotrappan finnas i olika utformning och inte lika vanligt förekommande som stigen. När och var fenomenet uppstod verkar lite svårt att luska ut, kanske är det inte ens institutionaliserat även om det verkar finnas hälsoinitiativ. Det finns en liten fin film från Malmö stad om hur Hälsotrappan blev en lyckad tävling och relationsbildning mellan en daglig verksamhet och taxichaufförer. Trappan är på andra ställen en kombination mellan motion och konstutställning.

Hur ser er relation ut med Hälsotrappor och stigar?
* * *
Apropå något annat. Inser att det är lite av en "skandal" att jag inte bloggat om Anders och Måns nya show Nu har vi väl trevligt. Den har premiär om drygt två veckor i Lund och turnerar därefter runt i landet. Jag har biljetter, har du?

lördag 30 september 2017

Arkeologisk utgrävning av verktygslådan

En verktygssamling som sällan blir använd. Minus flera insexnycklar* (a.k.a. "IKEA-nyckel")jag hittade därpå.
Ordning och reda på spik och skruv.
Efter att ha bytt cykelslang fick jag idag ett ryck och rensade verktygslådan. Den tömdes och sköljdes ur. Oftast klarar jag mig långt på mitt mindre verktygsset som jag köpte när jag flyttade hemifrån, innehållande hammare, skruvmejsel och en tång av något slag. Emellanåt får jag dock konsultera en större verktygslåda som jag ärvt. Jag tror att jag rensade i denna för 4-5 år sedan, men nu passade jag på att organisera innehållet i den och diverse andra lådor. Spik och skruv fick särskilda burkar och diverse halvtomma förpackningar slogs samman. Jag har visst mängder spik, skruvar, krogar, beslag och allt vad det heter. Jag skulle kunna sätta upp mängder av tavlor på väggarna och snickra ihop något konstprojekt om jag så önskade.

När det gäller verktygen så måste jag erkänna att jag inte vet vad alla saker heter, eller ens vad de ska användas till. Som de två nedan. Helt obegripligt vad jag ska använda dem till. Den översta ser ut som något slags huvud som saknar skaft. Och den understa skulle jag klassificera som syl-liknande-objekt. Någon av er bevandrade läsare som kan upplysa mig?
Mystiska ting i verktygslådan.
*Förresten, någon annan än mig som trott hela sin uppväxt att det hette insektsnyckel och inte insexnyckel? Oklart varför detta tedde sig som logiskt, eller så hade jag som barn bara lärt mig att acceptera det ologiska.