Distinktionen mellan doktorand och student


När jag började som doktorand hade jag och de andra nyantagna några diskussioner med de som hunnit en bra bit in i forskarutbildningen, om hur man särskiljer sig i korridoren från studenter på grundnivå. Själv håller jag mitt passerkort fastsatt i nyckelband i handen. Det är som att jag vill att seniora forskare inte ska missta mig för en student, och att det finns en naiv förhoppning om att studenterna ska se mig som doktorand (gärna med avundsjuk blick).

Egentligen har väl folk fullt upp med sitt och reflekterar säkerligen inte mycket över den person de möter i korridoren eller i kön till kafeterian. Men i de här samtalen med de rutinerade kollegorna visade det sig att det finns många strategier som används för att visa sin status som doktorand. Bland annat att gå runt med nycklar och skramla lite. Samt gå mellan byggnaderna utan jacka, även när det är hemskt kallt ute och gärna med en stor trave böcker från biblioteket. Därtill tycks också en porslinskopp vara ett tecken på att man tillbringar mer än en föreläsning per dag på bygget.

Jag väljer att illustrera detta uppvisandebehov med Pierre Bourdieus Distinction. För det är just distinktion vi försöker uppnå. Att visa att vi inte tillhör samma klass som studenterna och strävar uppåt mot de seniora forskarna och professorerna. Inte helt olikt klassificeringen av arbetarklass, medelklass och överklass. Det är som att vi legitimerar en skillnad på folk och folk, att vi införlivats i en socialt skiktad miljö som vi aktivt bidrar att upprätthålla. Inte för att jag ser ner på studenterna som läser på A-nivå, absolut inte! Däremot känner mig lite mallig att ha två examensbevis redan, jag vill tro att jag har mer kulturellt kapital. Nörderi, kanske det också kan kallas.

Kommentarer

Praktiska mamman sa…
Varför inte en enkel namnbricka på framsidan av tröjan/blusen/jackan/skjortan? Namn och titel.
Enkelt och praktiskt. Du kan ju skriva Phd i extra stora bokstäver! ;-)
Matilda sa…
Mamma >> Dubbelfel. 1) INGEN går med namnbricka. 2) PhD är man inte förrän doktorandutbildningen är klar. Tills dess är man PhD Candidate/student.
Hanna sa…
Du har ju möjlighet att alltid ha din HumDok-påse med dig!

Jag tycker att man kommer ganska långt med kroppshållning och att röra sig vant i korridorerna också. Samt förstås att aldrig någonsin ha ytterkläder på sig inomhus!
Det där är ju så himla spännande. Vem man väljer att vara i olika situationer. Jag gjorde min B-uppsats om ett kommunfullmäktige och vilka roller de som politiker tagit och hur de agerar. Otroligt roligt att iaktta som utestående.

Jag förstår att man vill utmärka dig dom något annat än en vanlig student. Det du skriver är ju utmärkta sätt att göra det på :)
Förtydligande mamman sa…
Får man lov att attackera sina bloggläsare så? ;-)
JAG har gått med namnbricka på alla mina jobb, vare sig det är privat, kommunalt eller statligt.
Det är sådant som kallas service! ;-)
Och så lär man känna namnet på fler personer!
Fast jag förstår ju att om ingen går med namnskylt så blir det ju bara jättefånigt om en börjar :)

Jag har aldrig gått med namnskylt på någon av mina jobb. Och jag har också jobbat statligt, kommunalt och privat. Så det är nog olika.
Matilda sa…
Hanna >> Så sant så sant. Kroppen är ett redskap till distinktion!

Linda >> Vilket spännande uppsatsämne!

Mamma >> Men så har du jobbat i utåtriktade roller/serviceyrken. I en skolmiljö känns det ganska overkill. Plus att det finns risk att folk tror att man är bibliotekarie om man går in på biblioteket med namnbricka. Och så kan vi ju inte ha det ;)

Linda >> Instämmer, det är helt olika. Har bara haft namnbricka när jag jobbat i affär, museum och med valet.
Anonym sa…
Jag känner inget behov av att skilja mig från honourstudenterna och jag har ingen känsla av att phdfolket försöker skilja ut sig från mig på nåt vis. Kanske ska jag vara väldigt tacksam för den miljö vi har på vårt universitet.
Matilda sa…
Kottkriget >> Det här är givetvis inget vi känner på blod och allvar, jag tror snarare det bygger på en viss avundsjuka, eller snarare beundran i alla fall jag hyste för doktorander. Doktoranderna var oftast de bästa lärarna och jag tänkte alltid att de måste ha varit så grymt begåvade att komma så långt.
Intressant nog så när jag läste i England så var våra uppehållsrum på institutionen uppdelade mellan undergraduates och postgraduates, i det senare rummet delade vi masterstudenter med PhD-studenterna vilket var VÄLDIGT inspirerande. :)
Kaffetomten sa…
Personer med sandaler = jobbar
Personer med skor = pluggar
Personer med skor och skägg = skuggdoktorand sedan 1979
Matilda sa…
Kaffetomten >> Jag behöver således ett par sandaler och sluta gå med gummistövlar på jobb.