Marmite vs Vegemite

Bakgrund: Dagens experiment grundar sig i nyfikenheten för främmande maträtter i samband med resor. Man vill ju så gärna testa lokala delikatesser. Nationell matkultur kanske man skulle kunna kalla det. De som varit i Storbritannien har kanske hört vurmen för Marmite, ett jästextrakt man breder på rostmackan, eller påträffat dess motsvarighet Vegemite i Australien. Ett rykte har nyligen grasserat att det skulle vara olagligt med Marmite i Danmark. Båda produkterna har högt värde av B-vitamin och förpackningarna är misstänkt snarlika. Men är det egentligen någon skillnad mellan de två bredbara påläggen? Det kändes som att det var dags att testa!

Marmiteburken var införskaffad till den brittiska inflyttningsfesten och Vegemite inhandlades under Australienvistelsen. Båda hade jag testat vid separata tillfällen och det var väl ingen fantastisk smakupplevelse. Men Britterna och Australiensarna verkar ju gilla de här grejerna, så det kändes värt att ge dem en andra chans.

Hypotes: Min teori var att båda skulle smaka i princip likadant.

Händelseförlopp: Jag rekryterade några (icke-ont-anande) kollegor genom att marknadsföra det som ett smak-event på lunchen och köpte med några kex med neutral smak. Båda burkarna testades och innehållsförteckningarna jämfördes. Testgruppen bestod av totalt tio personer (alla smakade dock inte båda och en smakade ingen) i åldersgruppen ca 27-40. Både kvinnor och män (6 kvinnor, 4 män) deltog. 
Marmite till vänster, Vegemite till höger.

Resultat: Den brittiska Marmite har helt klart den tjusigare burken. Konsistensen är väldigt mjuk och påminner lite som honung när man doppar kniven i innehållet. Färgen är något ljusare än Vegemite vars  utseende påminner starkt om chokladpålägg (och påstår sig ge dig vitalitet). Båda har en smak av buljong (de innehåller jästextrakt), eller umami. Vegemite är helt klart den som har den "minst aggressiva smaken", det var vi alla överens om, och därför upplevdes den som godare. Eller snarare: mindre äcklig. Endast två i sällskapet - som båda äter Marmite frivilligt hemma - åt det här utan att vrida ansiktet med gymnastisk färdighet. Det bästa omdömet skulle kunna beskrivas som "interesting". 

När det gäller innehållet så innehåller de båda niacin (B3), thiamin (B1) och riboflavin (B2). Marmite innehåller "folic acid" och Vegemite "folate" (B). Som jag förstår det så är det senare, folat, naturligt. En annan stor skillnad är att Vegemite baseras på korn och vete medan den brittiska motsvarigheten tycks baseras mer på grönsaksextrakt och selleri. 

Kommentar: I rättvisans namn ska det noteras att vi inte använde rostbröd och drack det obligatoriska glaset av mjölk till och därmed kan våra smakupplevelser inte varit lika "autentiska". Om du ska utsätta dina vänner och kollegor för detta experiment rekommenderar jag att även bjuda på något sött efteråt.

Acknowledgements: Tack till kollegor som deltog i experimentet och gav värdefull feedback.

Kommentarer

cat sa…
Testade en tugga Marmite när jag var i Wales för några år sedan. ALDRIG MER! är min inställning :-)
Matilda sa…
Cat >> Det är en bra sammanfattning. :D
Hanna sa…
Brrr. Jag smakade en gång Vegemite i Australien. Ingen höjdare. Men å andra sidan gillar man ju smaker man växt upp med. I min barndom åt jag finsk memma varje påsk. Det ser ut som choklad men är gjort av rågmjöl och rågmalt som gräddats i ugnen. Med mycket grädde och socker på gick det ner, och gör fortfarande vid behov. Ovana ätare brukar inte vara lika förtjusta.
Matilda sa…
Hanna >> Memma är nytt för mig, hörde talas om detta härrom dagen. Det låter som något som bör testas (för att sedan eventuellt hamna i facket "saker som jag ogärna äter igen" tillsammans med de här rörorna)