Spökkontoret

Befinner mig i exil. På andra sidan campus.

Ombyggnadsarbetet på jobb som blivit vår vardag gick in i en oväntad fas. Efter att i över ett år levt med asbestsanering, dålig luft, oregelbundet borrande och utdelning av hörselkåpor så har det äntligen lugnat ner sig. Då fick vi veta att vi var tvungna att evakuera. Först kändes det lite som ett nedköp, att man inte hakade på erbjudandet att flytta med första vågen "emigranter"som hamnade i en något nyare byggnad.

Men när det stod klart för mig att vi hamnat i ett spökhus så blev det genast lite mer spännande. Det är i princip ingen annan som håller till i vår del av huset. Korridorerna liknar något från ett sjukhus. Förutom lokalvårdarna som gärna berättar spökhistorier och om att det förvaras lik i källaren. På riktigt alltså.

Känsliga läsare uppmanas varnas, ni kan behöva scrolla snabbt.

Kontoret. Fast på dörren står det lab. Något oklart vad det har laborerats med här inne men jag tackar och tar emot för den enorma whiteboardtavlan! Det ekar tomt. Kontoret är större än det jag delar med en annan doktorand i normalfall. Utsikten är inget vidare. Ryktet säger att eventuellt utför de djurförsök i byggnaden mitt emot. Jag vill nog inte veta...
Porttelefon från förra århundradet. Åtminstone tror jag att det är en porttelefon.
Det mystiska kyl- och frysrummet. Det är väldigt viktigt att stänga dörren (står det på lappen). Än har jag dock inte vågat öppna den. Men det känns som att jag måste. 
OBS! Scrolla nu! (om du är känslig)





Skelett och kranier från barn. I en monter. Rangordnat efter ålder.
Dissektionssal.
Så här ser en helt vanlig dag ut på jobbet för min del. Hur ser er ut?

Kommentarer

cat sa…
Inga spöken eller andra mysko saker här inte. Jobbar i en byggnad som inte är mer än ett halvår gammal. Däremot lämnade vi nog kvar ett spöke ;-), när vi övergav den gamla lokalen p g a svartmögel .
Åh, vad roligt!! Där skulle jag vilja jobba. Eller kanske inte för alltid. Men en tid och se om det spökade.

Den där telefonen var ju en sån alla klassrum hade förr. Det var nån slags snabbtelefon om jag inte minns helt fel. Läraren knappade in ett kortnummer och det ringde i ett annat klassrum.