måndag 2 april 2018

Tidskriftshyllan med barntidningar

Med risk att låta som en gnällig barock-människa som bott under en sten i några årtionden... Men jag var inne i en sådan liten butik som säljer snacks och tidskrifter och passerade tidningshyllan för barn. Den skiljer sig något från de andra hyllorna med inredningsmagasin, matlagningstidningar och sportblad. Nästan allt här är inplastat och nästan alla hade en tillhörande "gratisgrej". Plasten håller presenten inne och skyddar från smygläsning i butiken. Därtill tycker jag mig se en viss färgkoordinering också.
På min tid fanns typ Bamse, Kalle Anka och lite andra "klassiska" serietidningar. Jag prenumererade på Kamratposten i flera år, och i den kom aldrig med några "presenter" vill jag minnas. Och så fanns idol-tidningar som OKEJ. Frida fanns förstås också, men den var för lite äldre tjejer. Lyckan var att kunna köpa Top of the Pops eller någon annan pop-tidning när jag besökte England. De innehöll mängder med planscher som jag sedan kunde tapetsera mina väggar med. Och de bilderna var ju annorlunda de som fanns i de svenska tidningarna.

Nu förstår jag att tidningar är konkurrensutsatta och att de riktade mot barn idag tävlar mot "youtubers", mobilspel och fotbollsträningar. Men flera funderingar uppstår. Alla dessa plastprylar som följer med, kommer de fylla någon funktion eller glädje i barnens lekrum? Blir de ständiga "presenterna" en självklarhet och ett måste? Var går gränsen mellan tidskrift och reklam?

Själv prenumererar jag inte på tidskrifter längre. Utöver dagstidningen på helgerna och olika medlemstidningar så känner jag inte att jag har tid eller ro att läsa dem. Att det mest blir bläddrande. Lite sorgligt, för det finns väldigt många tidskrifter som verkar intressanta och som jag tror skulle ge nya kunskaper. Ja kanske inte de där inplastade tidningarna då...

Inga kommentarer: